rädslan för tågstationer

det är något visst med tågstationer. det är någon känsla, man kan se det i ögonen på människorna. att äntligen komma hem. att vara på äventyr. att för första gången träffas. att träffa någon man längtat efter. att träffa sin kärlek. det är så fint.
men som med allt annat finns det en baksida på det fina. det är även där man tar farväl och skiljs åt. det finns inget värre. när det värker i hela bröstet och man känner hur ögonen vill exlodera. men man måste hålla tillbaka. vad gör man då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0