På ersättningsbuss (inställt tåg) till Linköping. Sen blire buss mot Motala. Äntligen träffa mina gullrumpor där. Det sämsta av mig var ju då att jag glömde mina hörlurar, man ska inte ha 2 jackor. Så när man sitter på en ovanligt skön och fridfull buss utan någonting att lyssna på förutom det dova brumljudet, så tänker man mycket. En grej jag tänker på tex är hur människor förändras när ett förhållande tar slut. Alltså det är helt sant. Man är fan inte sig själv och det är jättetråkigt.. Jah blir typ rädd. Jag själv gjorde det. Inte så mycket men iaf. Och helt plötsligt när jag tänkte på det luktade det precis som Affes snowboardjacka. Haha ja vet, det var bara läskigt! Ska fortsätta filosofera, återkommer!