för jag var 17 år, 17 år i staden där jag växte upp och så... ELLLLLLLLEEEEER? verkar som jag fick bli snäppet närmare pension idag. gillar det mer än jag ogillar det. men ogillar det liksom ändå liiiite. kan låta sjukt, men det är sant. kommer ju alltid vara myndig nu (förhoppningsvis?). känner lite sorg över att jag inte kommer kunna få tillbaka min tid som 17 liksom. typiskt mig, ska sakna allt som går att sakna. men lyssna på låten 17 år liksom, hur bra som helst och 17 är fan en bra ålder. helvete va äre med mig, jag är 18 ska va världens lyckligaste. och det kommer jag med säkerhet vara på lördag och evetuellt lite extra lycklig ikväll också.