sit back and wave through the daylight

skrattar åt mig själv när jag öppnar min cam. tänkte en gång att fan va mycket bättre det skulle va om det låg någon fin kille någon meter bakom mig nu. som vaknar till av mitt klickande på datorn. som sträcker sig fram till mig och håller om mig bakifrån. det skulle ju va liiiivet. men ja det här är väl också livet. fast inte riktigt lika bra.
amen skrattar iaf åt hur fult ocool jag är när jag tittar på mig själv i den där jäkla kameran.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0